Johan – familjerådet

I helgen samlades hela familjen, jag och Mona och våra två tonårsbarn Jan och Elin för diskussion. Lantbruket måste dra in mer pengar om vi skall kunna fortsätta ha kvar det. Alternativet är att vi säljer korna och även jag söker mig ett extrajobb. Barnen tycker mycket om djur och lantbruk. Elin har en häst och Jan hjälper mig ofta med jordbruket, helst kör han traktor. Jag vet att han vill ta över gården en dag, men även han inser att det bara går om ekonomin fungerar.

Vi bestämde att vi var och en skulle komma med varsitt förslag som kunde ge lite extra tillskott till gården utan att kräva så mycket investeringar. Elin började. ”Jag börjar ju skolan i stan nästa år och då har jag inte tid att sköta min häst. Om jag säljer den kan vi ex odla jordgubbar för självplock i hagen där han har gått.” Det var ingen dum idé, hagen var bra för jordgubbar då den låg öppet så solen sken där hela dagen.

Jan som också gillar att jobba i skogen hade en annan idé. Den granplanteringen vi gjorde på hygget för ett par år sedan börjar bli lagom för julgranar. Vi hugger ett gäng och åker in till Halmstad och säljer på någon julmarknad. Också en bra idé, speciellt som det var en tid på året då det inte var så mycket att göra på gården.

Nu var det Monas tur. Hon sa att med två så bra förslag så skulle inte hon våga komma med något eget. Men morsan då sa Elin nått förslag har du väl! Jo sa Mona, vi har ju en sjö på våra skogsmarker som det alltid är mycket kräftor i. Jan är ju duktig med båtar och vi skulle kunna ordna kräftfiske för de turisterna som ofta bor på campingen. Jag hör ofta att de frågar efter sådana saker i butiken. Jan var tveksam, han gillade att fiska och vara i naturen men ville helst vara där själv.

Till sist blev det min tur. Vi har ju ett litet torp på vår mark, det har ju stått tomt sen morfar dog men det är nog inte så svårt att renovera upp, det är ju bra byggt en gång i tiden. VI fixar till det och hyr ut det till sommargäster. Det är ju nära till sjön för bad och fiske och det ligger verkligen avskilt.

Vi kom fram till att alla idéer var bra och gick att genomföra utan att de krockade med varandra. Det var egentligen bara kräftfisket som Jan fortfarande var tveksam till, men Elin sa att hon kunde vara med och hjälpa till. Dessutom var hon duktig på engelska och tyska, förmodligen skulle det mest vara utländska turister som var intresserade av detta.

Vi firade det lyckade familjerådet med en härlig pyttipanna med varsitt stort glas mjölk till. Efterrätten bestod av äpplepaj med vaniljsås.

 

Alf – så här ser min vardag ut

Fast jag är pensionär jobbar jag nästan varje dag. Det blir i och för sig mindre och mindre med skogen även om jag vill vara ute med motorsågen ibland. Men min äldsta son har köpt skördare och skotare som han sköter den mesta avverkningen med. Men jag trivs bra i skogen, så jag tar ofta en promenad där. Och när det är dags att förhandla priset på det vi avverkat vill jag sköta det, jag har blivit en hård förhandlare med åren, pojkarna är fortfarande lite för gröna på det.

Jag sitter med i flera styrelser LRF, Centerpartiet, Skogsägarna och några till, allt på distriktsnivå. Det innebär att jag ofta är på möten i Jönköping, Halmstad eller Göteborg. Jag tycker det är kul att vara med och bestämma och med min ålder har jag ju samlat på mig mycket erfarenheter.

Landsbygden har mycket att erbjuda, vi har fantastiska naturupplevelser runt husknuten, man kan vistas hela dagen i skogen utan att se någon annan människa. Vi har gott om sjöar utmärkt för både fiske och bad. När det blir allt färre jordbruk borde vi få fler att starta företag inom turismnäringen. Men de unga vill ha fasta jobb med trygga inkomster och vanliga arbetstider. Det är alldeles för krångligt och riskfyllt att starta företag i Sverige. Men vårt samhälle skulle må bra av att få fler turister hit och det skulle skapa många arbetstillfällen.

Jag börjar tänka mer och mer på mina barn och framförallt barnbarn. De kommer att få ett bra arv i all välskött skog och om de sköter den och inte bråkar eller slösar bort pengarna kan de leva gott på den. Men jag vill ju också att de skall kunna bo kvar och leva på landsbygden om de vill det, att det finns affärer, skola och mycket annat här. Det är därför jag engagerar mig mycket och tyckte att denna blogg var viktig att både starta och skriva i.

Björn – dags att söka arbete

Nu har min gård varit tom på djur i tre veckor. Det känns verkligen tomt här och jag vill inte att gården skall växa igen. Johan, Unnaryds sista mjölkbonde som också skriver här på bloggen är min bror, vi umgås inte så mycket men är inte ovänner. Jag ringde honom och frågade om han kunde tänka sig arrendera min mark. Vi kom överens om att han skulle bruka den i vart fall ett tag framåt. Han höll med om att det var trist om det växte igen men han hade egentligen inte råd att arrendera mark.

Jag har varit på två möten hittills på arbetsförmedlingen. De har skrivit in mig och jag skall söka arbete varje dag. Eftersom jag inte varit med i någon a-kassa får jag ingen ersättning, men jag har ju kvar lite pengar sedan jag sålde djuren att leva på. Min handläggare säger att om jag inte får något jobb inom en månad så skall de sätta mig på en datakurs. Det vill jag verkligen inte, jag avskyr att sitta still på en stol och glo in i en dumburk. Nej jag vill jobba med kroppen och vara ute i friska luften. Regn, snö eller dåligt väder bekymrar mig inte då är det extra härligt när kvällen kommer och man kan ta en var dusch och värma sig framför brasan.

Jag har svarat på några jobbannonser, kommunen sökte vaktmästare till skolan i stan, och en byggfirma som sökte en snickare. Jag har ju ingen snickarutbildning men som bonde har man ju lärt sig att bli händig och fixa det mesta. Men jag har inte hört något ännu från någon av dem. Jag tänkte också höra av mig till något bemanningsföretag. Förut fanns farmartjänst som bestod av fd bönder, men det verkar föra en tynande tillvaro.

Jag har också varit på den lokala Lantmännenbutiken och sökt arbete. Den är inte som andra Lantmännen utan säljer verkligen allt som man kan tänkas behöva på landet. När jag hade lämnat mitt CV och pratat lite med personalansvarige så gick jag ett varv i butiken. Nära kassan hängde det en stor skyt över en korg. ”Köp den perfekta julklappen!  Se ut som en bonde och inte en tomte ”Rakknivset nu 495kr tid. 995kr. ”. Under stod en korg fylld till bredden med rakknivar. Det var ett set som bestod av rakkniv, raktvål, rakborste och en frisk aftershave. Det blir perfekt till min bror Johan tänkte jag, han använder nog bra billiga rakhyvlar idag så det blir ett stort lyft för honom. När jag kom hem gick jag in på dumburken för att kolla lite mer, någon internet-sida sa att det nog blir årets julklapp för män, så dår får man ju lite på det. Julklappstips för män var sidan.

 

 

Björn

Djuren är egentligen hela mitt liv, men mitt inne i skogen i gränslandet mellan Halland och Småland finns det inte så mycket åker att driva stora jordbruk på. Tills för några år sedan hade jag både mjölkkor och grisar men sämre priser och fler och krångligare regler gjorde att jag sålde mina kor och grisar. Jag gick över till att bara ha nötkreatur för köttproduktion. Jag valde en ras som heter Highland Cattle, det är tåliga djur som trivs både ute och i det svenska klimatet. Men för några månader sedan fick jag brev från Jordbruksverket att om jag skulle ha kvar samma mängd djur behövde jag bygga en större ladugård alternativt dra ned på antalet. Det håller inte ekonomiskt att varken bygga eller minska ned på mängden djur. Så nu har jag inga djur och har just skrivit in mig på arbetsförmedlingen. Undra vad en medelålders bonde kan tänkas får för jobb? Och min gård lär väl växa igen, men vad gör det med lite mer skog här?

En fördel med att inte ha djur är att jag kan få leva ett vanligt liv, kanske sovmorgon, få tid till att jaga och fiska och till och med ha semester. Kanske skulle jag resa utomlands för första gången i mitt liv. De säger att Danmark är trevligt? Dit kan jag åka med tåg, bara jag tar mig in till stationen i Falkenberg.

Johan

Jag är Unnaryds sista mjölkbonde och snart kanske jag också måste lägga av. Men jag är av den envisare sorten, det har jag fått av min far som var bonde i de djupa skogarna i Småland och fick slita under betydligt värre förhållanden än jag. Så jag kämpar på och jag ger mig inte så lätt. Men det skulle inte gå om inte min fru Mona jobbade i den lokala ICA butiken. Butiken är liten och har svag lönsamhet även om de flesta bybor handlar där så mycket de kan. Så de kan inte betala så bra lön, men min fru tjänar ändå långt bättre än mig som bonde.

Jag funderar varje dag på hur jag skall kunna överleva som liten bonde. Det börjar ju bli populärt med gårdsförsäljning, men kundunderlaget är nog för litet här i byn och det krävs stora investeringar. Kanske skall jag ta ett extrajobb eller hitta någon annan inkomst men å andra sidan räcker tiden knappt till för allt jobb som det är nu.

Alf

Mitt namn är Alf, jag är egentligen redan pensionär men varför sluta jobba när man är stark och viljan finns? Jag ärvde min gård av min far när han gick bort för trettio år sedan. Den bestod då av både åker och skog, och vi hade femton kor och några grisar. Det första jag gjorde var att göra mig av med djuren och byta min åkermark mot grannens skog. Sedan har jag undan för undan köpt på mig mer skog och nu har jag nästan nittio hektar av den viktigaste råvaran i Sverige. Det ger fin avkastning varje år och ändå växer värdet ständigt och mina barn och barnbarn kommer en dag få ett fint arv. Jag är en engagerad man och vet vad jag vill. Men jag är svag när mina barnbarn kommer med sina önskemål.